Livsstil och speciella behov

Frapino är himmelriket...

2008-08-09 12:47 #0 av: Eleri-Twinkle

I allafall en liten del av det*ler* Men självklart är det rent livsfarligt för ”det sunda livet”, är inte ”allt” som smakar gott det*s*?! Hur som helst vill jag ge Frapinon en knuff upp på ”unna sig listan”. Denna kalla, krämiga, fruktiga shake är gudasänd. Så när du har en liten unna mig stund, så gå till närmsta Espresso House och beställ en frappino med smak av jordgubb och mango. *slurp*

 

Övre och undre magmusklerna....

Är muskler jag fått bekanta mig med. Det var rätt jobbigt men faktiskt så insåg jag att gamle "Bettan" *klappar mig på magen* har sin beskärda del av styrka redan ;-) Däremot kan jag tänka mig att träningsvärken efter övningarna lär hälsa på mig ett tag framöver.
Sen har jag och min käre tränare tagit ett bra beslut, jag ska börja följa med till gymmet!
Jag behöver helt enkelt komplettera min powerwalk med styrketräning. Det är dags att sluta suckta efter lite konturer och införskaffa dem istället.

 

"Inre-bilder"

Lika viktigt som att ta hand om kroppen, har det blivit att ta hand om knoppen. Jag försöker att pepp-dagdrömma så mycket som det bara går. Ett slags positiv hjärntvätt*s* Jag bombaderar mig med bilder där jag är starkare, sund och har självförtroende. Där kroppen och jag har slutit fred och kommit överrens om att det finns fler saker att fokusera på. (Kära Hoppfulls tankar är numera väldigt bra för mig, tack!)

 

Tänk om man bara...

Kunde inse hur lite folk egentligen tänker och reflekterar över en, då man exempelvis går en runda på stan. I ett "insnöat" sinne, så tror man lätt att alla tittar på en och bedömmer. Men så är det ju faktiskt inte. Fd mobbningsoffer som jag är, blir jag lätt paranoid om ex ett gäng tjejer går förbi mig och skrattar. Hur mycket jag än försöker att låta bli, så väcks en inre liten oros-viskning att det är mig de skrattar åt. Faktum är och nu kommer en stor bekänning ut i solljuset. Jag kan fortfarande bli orolig om jag möter ett gäng med småungar. En del av mig bara väntar att få "höra något skällsord" från dem. Jag antar att min uppväxt som liten var för hård helt enkelt och har satt djupa spår i ryggraden. Förnuftet säger till mig att det tillhör det förflutna, men likväl tittar dåtiden fram och plågar mig.

 

*Kan det vara här vi hittar anledningen till mitt behov att fortfarande förklara min "övervikt" inför alla och allt....vad tror ni?*

 

*Kram på er*

 

 

Anmäl
2008-08-09 13:12 #1 av: Hoppfull

Hehehe, oj vad detta känns igen!! Förut led jag av att stå i kön på ICA då jag trodde att folk pratade och fnissade om/åt mig... men hallo... vem tror jag att jag är egentligen... skulle världen snurra enbart kring mig så att alla jag möter fokuserar enbart på mig... skulle inte tro det!

Det är konstigt hur den negativa fokuseringen från barndomen får en att tro att man är i ständigt fokus... när det i själva verket är rätt mycket tvärtom. Dessutom tror jag att många fokuserar rätt mycket på sig själva... och lägger inte särskilt stor energi på att studera oss andra, folk har helt enkelt fullt upp med sina egna liv och bekymmer.

Det tror jag är en annan viktig sak att försöka ha i minnet... mina problem, min ångest, är bara min, MEN nästan alla har sådant. Saker som ockuperar deras tankar och ger dem starka känslor... som DE tror syns utanpå dem... ännu mer orsak att våga tro att andra har nog med sitt eget.

Har du förresten hört talas om och/eller funderat kring förlåtelseritualer Eleri-Twinkle? 

Anmäl
2008-08-09 13:31 #2 av: Eleri-Twinkle

Så sant så Hoppfull=), allla har vi faktiskt fullt upp med oss själva. Om så vi noterar vår omgivning och människorna i den, så är det oftast blott för ett ögonblick:-)

Förlåtelseritualer..hmmm...om du menar att "sluta fred med sitt förflutna via en liten ritual" så är det nestämt ngt jag funderat över, men berätta gärna mer:-)

Kram

Anmäl
2008-08-09 16:01 #3 av: Hoppfull

Ungefär så ja... det handlar egentligen om ett stge längre än att "bara" sluta fred, det handlar om att släppa taget om de gamla smärtorna, att bli fri helt enkelt. Innan jag gjorde det kunde inte min läkning ta fart fullt ut, först efter att jag gjort detta så har de riktigt stora inre förändringarna ägt rum.

Jag har skrivit en artikel om det på en annan ifokussajt, men för att inte gör reklam så kan jag pm:a dig istället.

Kram tebaks!

Anmäl
2008-08-10 11:04 #4 av: Lorita

#3 både andlig utveckling och alternativ behandling är OK att länka till, kan du vara snäll och länka så vi andra också får läsa Flört det är sajter som inte är lanserade som inte får länkas till.

 

Mobbning tas inte på alvar i skolan och framför allt inte den typ som flickor ofta använder, tisel tassel, ut frysning. Den osynliga mobbningen som inte ger några synliga sår utan sår långt in i hjärtat som är så svår läkta.

 

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Anmäl
2008-08-11 12:26 #5 av: Hoppfull

Ok, jag ville inte göra reklam utan din tillåtelse oavsett vilken sajt det gällde :) men eftersom du vill läsa så gärna för mig :)

Det är vare sig alternativbeh eller andlig utv det gäller utan beorenden ifokus. Artikeln heter Att läka trasiga känslor. Hoppas att den kan ge något till er andra.

Mvh

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.