Annons:
Etiketterlivsstilochspeciellabehovartikel
Läst 4814 ggr
Eleri-Twinkle
8/18/08, 3:30 PM

7,5Km...

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

6 dagar av 7 i veckan borde väl göra sitt eller vad säger ni?*s* Detta är den nya sträckan jag valt att växla över till och det känns helt rätt. Maken, sonen och ”min tränare” har provgått det hela tillsammans med mig. Alla var mycket nöjda med sig själva efteråt.

Rump-vädring…

Nej, det handlar inte om att "släppa väder"*s* utan mer att jag numera gett mig ut på vägarna med rätt tajt topp och tajts på mig.  STORT genombrott för lilla kurviga mig. *klapp på axeln* Detta betyder ju att jag mer eller mindre börjar stå upp för min runda rumpa och låta andra få se den vare sig de vill eller ej.*ler*

Ta-fatt i skogen…

Min lille treåring hänger med sin mamma nästan varje dag. Han springer över en kilometer på egen hand. Det är INTE på min begäran, det är snarare så att jag inte har något val, för  han älskar att springa*ler* Känns bra att intoducera rörelse som en naturlig del av livet så här tidigt i uppväxten.

Måttbands-frenesi…

Onej, det är inte så illa som det låter. Jag har bara mätt midjemåttet två gånger sen jag började träna. Känns liksom bra att ha någon liten kontroll som kan visa om det gå framåt eller bakåt, förutom "kläd-tester". Mitt mått visar dock på samma stadiga siffra, som för ett rejält tag sedan.

Hej då vindruvor…

Hoppfulls delgivande om att vindruvor är små lömska och söta rackare, har fått mig att säga "tack och hej då". Det var en trevlig tid vi hade tillsammans, men nu får det vara nog. Jag säger "hej och välkommen" till den 75% chokladrutan istället och en kopp kaffe därtill*ler*

Ett par dagar senare…

Jag smög fram mina jeans, dom jag inte använt på heeeela sommaren, i hopp om att ALL min träning skulle gjort åtminstone något litet. Jag nästan knep i hop ögonen när jag drog dem över låren. Det dröjde ungefär en halv sekund innan jag insåg att visst har det hänt något…men bara till det värre. Dom sitter tajtare än någonsin.
Just då kändes det som ett slag i magen. Alla dessa jäkla power-promenader med stavar, benövningar, utfall….till vilken nytta!? Jag har ju för sjutton motionerat varenda jäkla dag nästan. Näe…vilken hemsk näsbränna.Gråter

Beslut…

Detta går inte längre. Kanske är jag byggd sådan att det måste förevigt finnas ett kost-filter på mig. Kanske är grönsaker och kyckling det enda som den här kroppen tillåter. Kanske måste jag föralltid säga hej då till mums.

Men skam den som ger sig…

Det SKA komma en mer lyckad artikel. Det behöver jag och det behöver ni som läser. Vi behöver hopp, hopp om att man inte behöver leva på selleri och ett glas vatten för att bli slankare. Eller vara smal för att vara lycklig.

Kram

Annons:
Hoppfull
8/19/08, 11:03 AM
#1

Åh gulle dig!! Misströsta inte!!!

Ditt idoga tränande ger effekt, fast kanske inte så påtagligt på vikt och storlek.

För mig personligen så var det så (på den tiden jag kunde gå ner i vikt) att jag var tvungen att ganska drastiskt äta mindre. Nu vet ju jag att jag har fel på min ämnesomsättning på något lustigt vis så det kanske inte stämmer för alla andra, men så har det varit för mig.

Jag tror inte att du föralltid måste säga hejdå till sådant som är gott, men kanske ta en paus under tiden du vill just minska i vikt! När det sedan är klart handlar det ju "bara" om att hitta en balans på vad och hur du kan äta för att fortsätta stå stilla.

Men jag vet hur det känns, tro mig! Jag har ju som sagt frusit fast i min vikt sedan den sista graviditeten för åtta år sedan och jag har snart testat ALLT man kan testa (utom pulverdiet vilket börjar kännas som ett slutgiltigt alternativ…).

Kramar varmt hårt och länge! :)

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Eleri-Twinkle
8/19/08, 1:45 PM
#2

Åh tack Hoppfull, du vet precis vad jag behöver*tacksam över all uppmuntran*

Jag har mer eller mindre klurat om min stackars ämnesomsättning fått sig en rejäl törn under "svält-åren" och därför inte riktigt kickat i gång igen. Det känns som att den håller på all energi som kommer in, oavsett att jag arbetar mer med kroppen.

Du har  så rätt, jag har oxå kommit fram till att det är dags att skära ner lite på intaget av kost och se om det kanske ger förbränningen den kick i "rumpan" som den behöver.

KRAMAR OOOOOOOMMMMM, tack för att du finns!Kyss

Hoppfull
8/19/08, 3:01 PM
#3

Mmm, så kan det mycket väl vara.

Jag kom till (ännu) en läkare för några år sedan som hånade mig rakt i ansiktet och sa att man KAN inte bli överviktig utan att äta för mycket (vilket jag ju hade blivit) och att jag självklart åt för mycket mat och rörde på mig för lite. Jag promenerade då ca 5km i väldigt rask takt 5-6 dagar i veckan, samtidigt som jag åt nästan bara grönsaker. Jag hade ständig huvudvärk, yrsel och var trött och mådde illa nästan jämt, men jag gick inte ner i vikt trots mina 15-18 kg övervikt.

Men i alla fall, läkaren skickade mig till en dietist som gick igenom mina matvanor och konstaterade att jag åt alldeles för lite, främst fett och protein. Fett åt jag inte alls då och protein i ytterst små mängder. Dietisten kunde absolut inte bergipa hur jag kunde ha övervikt överhuvudtaget med mina kost och motionsvanor sedan nästan 15 år tillbaka, hon frågade om ämnesomsättningsprover men dessa är tagna och visar att min ämnesomsättning är helt normal Förvånad

Hon övertygade mig om att jag måste börja äta mer för att få igång min hunger och min förbränning och jag fick börja äta efter klockan och öka mängderna. Tyvärr gav detta motsatt effekt, jag gick upp mera istället för tvärtom och fick ganska snabbt sluta äta enligt hennes råd. Jag bestämde mig då för att försöka bli vän med maten istället, det var oerhört svårt att inte hela tiden kalkylera på innehåll och mängder på mat men med tid och längd gick det allt bättre.

Jag kom till en örtterapeut och det visade sig att jag hade candida vilken jag medicinerade för läääänge och fick till slut bukt med. Jag gick i mängder av olika behandlingar för att få kroppen att kicka igång igen men allt utan resultat.

Jag gjorde sedan det för mig fatala misstaget att testa LCHF (de flesta blir ju både friskare och smalare på den kosten) förra våren, åt enligt den metoden i drygt fyra månader men då kollapsade kroppen. Jag hade då tappat all ork och min ämnesomsättning var om möjligt ännu mer sabbad. Sedan dess har jag aldrig fått ordning på min hunger igen och magen kan inte smälta mat nästan alls 8den var dålig innan men blev ännu värre).

Så… nu testar jag igen att minska mängden mat. Eftersom det är så uppenbart att min ämnesomsättning inte fungerar så får jag ta till extrema metoder MEN jag käkar samtidigt ett kosttillskott som gör att jag får i mig alla näringsämnen jag behöver.

Oj vad långt det blev… hoppas att du har någon nytta av det :)

Kramar!!

Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?

Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.

Upp till toppen
Annons: