Är det inte bara att säga som det är? "Jag behöver äta såhär för att inte min mage ska rasa ihop"

Eller är folk så jäkla dumma att de inte kan köpa detta argument?

Jag säger helt enkelt att jag äter som jag gör för att må bra, min kost gör mig frisk och får mig att må bättre än någonsin. Det brukar räcka, sen får jag mest nyfikna frågor istället.

Jag äter inte lchf, men har tagit bort pasta, potatis och ris (och vill gärna prova lchf när jag flyttat hemifrån). Folk i min närhet tycker jag är jättekonstig, och är fullt övertygna om att jag kommer få någon form av brist. Speciellt mamma.. Att jag är piggare och håller mig mätt längre jämfört med innan verkar inte spela någon roll. 

Tyvärr finns det nog inte mycket mer att göra än att försöka förklara att det inte är en diet du håller på med, utan att du måste äta så för att må bra. Eller helt enkelt säga att det är ditt val, och att det inte är något du vill diskutera om inte dom kan acceptera att du har en annan syn på kost än dom.

Jag skulle gissa att strategin kan vara den som min fru använder i rakt motsatt syfte; att helt enkelt med skinn på näsan stå på sig. Man behöver inte förklara varför, utan man kan helt enkelt säga att jag äter vad jag gillar och skiter fullständigt i vad du äter.

Det finns ingen som helst orsak att förklara för andra varför man väljer bort vissa livsmedel. Man behöver inte ens vara övertydlig med det. Man kan drapera sin entrecôte med sallad så att det inte syns att man inte tog ris. Man kan till och med lägga ett par ynkans bitar potatis synligt bredvid. Om man har någon som starkt kritiserar det, kan man lägga på en hög ris, som man sedan inte äter upp.

Man kan till och med låtsas banta och vara ett salladsmonster. Göra en sallad med olika sorters sallad, gurka och lite tomat, men ingen majs eller pasta, och så rätt mycket ost, kanske tärningar av rökt fläsk eller skinka, och så olivolja i lite större mängd än de flesta brukar ha på sin sallad. En sådan kan man bli mätt på och hålla sig mätt länge, och de flesta brukar godta en sådan LCHF-sallad som "bantningsmat", också när man lyckas lägga in ungefär 1000 kcal i den i form av olja, ost och kött.

Så kan man om man gillar omelett göra omelett till frukost och käka den utan bröd, men kanske ta en café au lait. Måttligt med kolhydrater, mycket fett och rejält med protein. Lägg på lite salladsblad och ta gärna en tomat till omeletten. Tomaten innehåller visserligen lite socker (kaffemjölken också), men vi behöver inte skjuta mygg med kanon.

Självklart anpassar du det till vad som funkar bäst för dig, men argumentera inte om fettet eller kolhydraterna, utan stå på din rätt att själv bestämma vad du gillar och vad du vill äta. Att använda sjukdom som IBS och annat som tillhygge är att iklä sig en offerroll, att man äter begränsat för att undvika att bli sjuk - lite av "tyck synd om mig", och den som tycker synd om dig kanske tänker att du borde kunna njuta lite av det goda kaffebrödet, eller av pastan och riset. Njut då i stället av att käka några jordgubbar med vispgrädde om du tål jordgubbarna, eller blåbär om det funkar bättre.

Om det funkar för dig med psyllium mot IBS, kan du ju också äta yoghurt med det i, så någon direkt brist på käk med måttliga mängder av kolhydrater är det ju inte. För en del kan det funka med ris, medan allt bröd går fetbort, liksom pasta. Potatis kan för en del fungera i måttlig mängd (ganska liten). Prova dig fram.

Alltså de flesta bryr sig inte, särskilt människor som inte känner mig de tycker snarare att jag är duktig som lassar tallriken med avokado, lax och fetaost. Men det är vissa människor som är trångsynta som lägger sig i och jag är verkligen inte typen som bråkar eller säger emot jag sväljer min stolthet. Enda gången jag är pissed är om någon tvingar på mig alkoholhaltiga drinkar och så eftersom att jag gott och väl klarar mig på något glas vin då och då. Det jobbiga är att jag blir sårad när de tror sådana saker om mig särskilt eftersom att jag älskar mat jag är långt ifrån kinkig då och mer än gärna smakar på det mesta och jag är ledsen själv för att jag inte kan äta en fräsig surdegsmacka med diverse pålägg exempelvis. 

Har hittat en butik på söder som har pasta/nudlar gjorda på bönor ca 17 g kolhydrater per hundra gram så jag börjat äta sådant smått provar mig fram då och då för att hitta sätt att inte göra IBS:en som ett hinder för mig att leva.

Tycker #4 sammanfattade det mkt bra. Ibland orkar man inte diskutera, ta en potatis el lite ris som du sen inte "orkar" äta upp. Har själv fått trixa rätt mkt med kosten pga ibs o blödande magsår, så jag känner verkligen igen mig! Om nu någon kommenterar säger jag som det är: äter jag det där ( mkt fet eller söt mat, grovt fullkorn, kolsyrade drycker eller all fast föda för snabbt el i för stor portion i mitt fall) så mår jag väldigt dåligt. Det är inte många som är påstridiga när de hör att man blir sjuk. Man tvingar liksom inte i en nötallergiker Nutella ju… Så länge du äter proteiner, nyttiga fetter o grönsaker lär du inte drabbas av näringsbrist, så det är ingen fara med den biten!