Kan inte sätta fingret på mig själv och mat/vikt..
Jag vet intte riktigt vad det är med mig.. eller om jag lurar mig själv.
Å ena sidan känner jag inte att jag lider av min vikt - men jag vill tappa en 10-15kg. Vill det väldigt mycket. Jag vill bli snygg, stark, frisk och smal, vem vill inte det? :3
Jag tycker att det är rätt kul med mat och gillar att äta ''annorlunda'' än andra. Har inga vänner som gör råsaft smoothies t.ex. så det är jättekul för mig, spännande. Jag gillar inte att pilla för länge heller, maten ska helst vara rätt enkel att göra. Tar det lång tid att tillred den så får det inte vara mer än några minuter med ''blandning''..tex en ungnstekt köttbit. Tina i varmvatten, kasta ihop en liten grillolja, skär till grönsaker/rotfrukter och sen sköter det sig själv. Hade jag behövt röra på det under tiden det är i ugnen hade jag aldrig lagat till det.. men jag tycker ändå att det är kul att blanda till, så länge det inte är en lång stund åt gången. Och gillar att både äta och laga mat. Vet inte hur det ska förklaras, men det är inte bara att det ''ska bli gjort'' utan jag gillar ju det faktiskt..en kort stund men inte mer..
Jag gillar att äta också, både gott och nyttigt. Lite konstiga smaker är inte fel så änge det inte är starkt. Och jag kan kränga godis men får dåligt samvete lännge - trots att jag inte bryr mig om vikten? O__o
Jag tänker ofta på mat, inte så att jag alltid är hungrig eller sugen, men alltid funderingar kring mat. Ska jag äta så, blanda det, lägga ihop det och det, undvika det osv.. i princip alltid. Hur går det ihop med att jag tycker att jag inte bryr mig?
Jag tycker lika mycket om att svälta mig själv som att äta. Mår jättebra när jag plötsligt inser att jag inte ätit (och inte varit hungrig) på flera dygn. Om jag ignorerar hungerskänslor i ca 10-20 minuter försvinner de oavsett hur hungrig jag är/borde vara.
Samtidigt blir jag glad/stolt över mig själv när jag har ätit bra mat jämnt under dagen.
Jag märker inte om jag går upp eller ner i vikt förrän senare..men det är väl normalt.
Och jag har märkt att jag har en nästan fobisk rädsla för att äta fel, ofta får jag känslan av att hela grunden i min kost är livsfarlig. Att allt är farligt. Oavsett vilken mat jag håller mig till. Samtidigt kan jag utan vidare trycka i mig godis, chips och mängder av mat..
Jag har svårt att hålla mig till en kost.. inte för att jag blir sugen på något ''otillåtet'' eller så, utan bara för att hoppa på nåt annat ett tag. På samma sätt som jag pendlar mellan att äta nyttigt och att inte äta alls. Men i grunden är min basföda nog inte alltför hemsk, det har alltid i huvuddelen varit hemlagat med vettiga råvaror iaf.
Jag förstår bara inte mig själv.. hur kan jag å ena sidan känna mig oberörd bara för att minuter senare nästan få panik över att kanske äta fel? Varför tänker jag så mycket på mat hela tiden? Hur tusan kan jag gå i flera dagar utan at ens bli hungrig?! Samtidigt som andra dagar är jag hungrig oavsett vad jag äter och åter andra dagar är jag rätt normal med hungers känslor..
Hur kan jag tycka om min kropp trots att jag så gärna vill gå ner i vikt?
Jag känner mig mest väldigt liten och förvirrad just nu.. och när jag får några svar på denna tråden kommer jag säkrt vara i ett helt annat humör och mitt svar på det svaret kommer inte stämma överens med nåt jag skrivit nu…
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Ja det var en liten förvirrande läsning faktiskt
Det verkar som om du inte riktigt vet vad du vill med din mat och din kropp (förutom att gå ner i vikt kanske).
Kroppen blir också förvirrad av att du kanske rent av svälter dig vissa dagar och sedan äter mycket för att sedan äta normalt.
Det bästa vore nog om du stålsatte dig att äta så regelbundet som möjligt alla dagar så kroppen vet vad som väntar. Först då kan du säkert gå ner i vikt.
/Maria
Jag håller med bubleboo. Kroppen verkar föredra regelbundenhet och konsekvens. Äter man lite eller inget under några dagar, så inser kroppen att det är bäst att suga ut så mycket som möjligt av den mat som slinker ned den närmaste tiden efter, så den svälten gav ingen viktminskning.
Vill man minska i vikt, krävs konsekvent lägre antal kalorier eller ökad förbränning. Man kan ju äta tre kvällsmackor under ett halvår. Sedan drar man ned till två likadana ett halvår och märker skillnad. Det tar alltså tid och man måste vara envis med att hålla sig till en mängd som kroppen kan känna sig trygg med.
![[Anega]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du har väl på nåt sätt insett att allt inte är svart eller vitt. Du vill äta nyttigt. Kanske? Och vad är nyttigt? Och varför ska du äta nyttigt? Du vill vara smal och vältränad, men till vilket pris? Allt är en prioriteringsfråga. Visst det vore trevligt att vara välvårdad, rik, sportig, whatever. Men allt har ju ett pris och tycker man inte att det är värt det så tryter motivationen. Jag tolkar det lite som att du kanske vill en del eller tycker saker ska vara på ett visst sätt men inte är säker på varför, eller om du ens tycker så. Och då finns ingen motivation till förändring.
För mig funkar det så att min vikt är runt 60 kg. Har jag haft en period där jag av olika anledningar ätit mycket och gått upp ett par kilo så har jag ingen aptit tills jag har gått ner till min vikt. Samma om jag råkat gå ner ett par kilo. Då är jag hungrig tills jag går upp. Kanske kan det vara nåt sånt för dig när du inte är hungrig på flera dagar?
Och varför ska du hålla dig till en kost? Ät det du gillar och mår bra av. Jag älskar t.ex. rotfrukter och feta ostar med rostade frön på. In i ugnen med allt, mums. Det blir ju nån slags HCHF och det är väl kanske inte rekommenderat men jag mår utmärkt på det.
Var glad att du tycker om din kropp. Den funkar kanske bra? Det gillar jag med min kropp i alla fall.
Pröva och sätt upp delmål. Det kan bli för mycket att göra allt på en gång. Lycka till!
Jag är nog mest räädd att gå upp mer i vikt utan att märka det.. :/ Eller för att jag är så tjock som jag inte tror att jag är, men har bliviit hemmablind.. har sett skolfoton på mig tex och tänkte ''gud vilken fetknopp jag var!'' men på den tiden tyckte jag att jag var normal.. Jag vill inte dit igen.. Helst vill jag ju gå ner lite med, om inget annat så för att min stackars häst inte ska släpa på 80kg när det räcker med 63..
1+2 Jag veeeeeeeeet ju det.. :/ Jag vet att man inte ska svälta sig för att kroppen ställer in sig fel.. jag har läst näringslära (visserligen mest på häst så en del skiljer men grunden är ju densamma för allt levande med en mage) och vet ungefär vad kroppen tycker om sånt.. Men jag märker inte ens att jag inte äter.. När jag märker det försöker jag tvinga ner nåt men det är motigt.
#3 Jo..så är det nog. Fast egentligen följer jag ingen strikt kost heller.. har bara sagt att jag inte ska köpa något med en massa tillsatser eller som är färdiggjort/halvfärdigt. Vill jag ha bröd och pasta tex så ''får'' jag, men jag måste göra det själv av egna råvaror. Nu är det extra mycket gönsaker och frukt, mycket för att jag har en ny juicemaskin, men också för att jag helt enkelt tycker att det är gott.. :3
#4 Tack. :)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Jag känner igen mig så förskräckligt väl!
försök att ha en mat och sovklocka, det mår kroppen bra av och det tar 20 minuter för allafrån att det kurrar i magen till att man inte känner hunger igen. Då gav sig ur människan ut på jakt efter föda, för att vid nästa kurr ha mat att stoppa i magen. Lyssna på din kropp, den pratar med dig 
80 kg år inte för mycket för din häst men troligen mer än vad du vill väga. Eftersom du rider och med ridning kommer annan styrketräning också så, lyft av grep är en vanlig övning, kast med hö bal förekomer också ersätts ofta med rullbära ensilage osv.
Muskler väger till sin volym mer än fett, sen lägger sig fetter runt muskler så dom inte syns så bra och det är ju lite trist att att det inte riktigt syns hur bra tränad man är (har samma problem)
Nu har jag bestämt mig för att ta tag i det på detta sättet, under våren minskade jag 5 kg och sen använde jag sommaren för att hålla vikten och hitta vad jag ska äta för den vikten. Nu i höst fram till jul siktar jag på ytterligare 5 kg och tänker använda julen till att hitta min balans i den vikten. Så tänker jag hålla på med sikte på 10 kg om året. Det kommer ta 1,5 år att gå ner 15 kg men jag tror man har större möjlighet att hålla vikten och må bra under tiden.
Sen får du nog räkna med att eftersom ryttare rör sig och tränar rätt mycket så är det mer muskler än på smala TV tittare så, ryttare ska väga mer än tabeller säger, du har just gått ner ganska många Kg fett som blev muskler 
Starta ny diskussion