Jag har en rätt avslappnad attityd till godis. Mina tjejer har fått prova allt de vill eller har blivit bjudna på, men hemma kör vi mest med god choklad och hemgjort godis. Trots att jag inte direkt har styrt när vi äter godis blir det vanligen endast någon av dagarna under veckoslutet. Många veckor och veckoslut är dock helt naturligt godisfria här. Kanske beror detta på att ingen av oss har något direkt sockerberoende. Kaffebröd och kakor bakar vi någon gång i kvartalet i små satser som då äts upp rätt snart.

Innan tjejerna kom hade jag en idé om att införa "lördagsgodis" men det visade sig att det faktiskt blev för mycket godis under den korta period vi testade detta. Så som vi gör nu och har gjort länge funkar bäst för oss

Eftersom jag själv i alla år sen jag själv var barn och har ett genetiskt arv från min släkt, att allt som är sött och sliskigt är GOTT, alltså är det tillåtet att äta det. Så har jag aldrig varit särskilt strikt varken när det gäller kakor, glass, saft/läsk och godis… 

Då  min son var ett litet barn fick han inte så mycket godis, men åt dessto mer av annat sött - glass, chokladpudding, kanelbullar o kakor, som han periodvis .. ja hm.. nästan levde på. Så här i efterhand.. inte nån särskilt bra föda. Absolut inte!! men man var glad bara han åt nåt, sen om det var 3 kanelbullar eller 2 rostemackor med marmelad och ost på till lunch, gjorde inte så mycket bara han blev mätt.

Men min son var vädligt svår att få i mat överhuvudtaget redan från födseln pga av för tidig födsel och undernäring, sondmatning och ständigt bekymmer med bröstmjölkersättning o välling och näringsämnen o aldrig ville gå upp i vikt m.m..
Tillslut bestämde dietisten att man skulle tillsätta ducal i vällingen och i matpuréerna- snabba kolhydrater från glukossirap för att öka energibehovet., så han skulle äta mer och gå upp i vikt. Han åt ducal ganska länge i kosten.. och när jag sen slutade med det… hade han fått smak av det söta i maten. det var liksom lögn att jag fick i honom mat utan sötma i.

idag är min son 8 år och han är smal som en sticka (har alltid varit) och är ständigt i rörelse. Han är forttfarande glad i sötsaker, mest bullar, kakor o glass.
Själv har jag för drygt 5-6 månader sen slutat äta sötsaker pga hälsoskäl och övervikt. har käkat lite lchf en tid, men nu gått över till Gi för att hålla mig till det.

Och pga av min egen återhållsamhet vad gäller sötsaker, försöker jag avstyra min son mer medvetet nu än tidigare, att välja andra alternativ istället… ex. nötter, frukt/fruktsallad o grädde, morotsstavar och hemlagade nöt- och fruktbars, chokladpannacotta  (med pyttelite socker) och vispad grädde eller hembakade bullar med mindre socker och mer fett + kanel i mellan.
Jag har testat och märkt att han gillar mina alternativ… och han har blivit lugnare, inte lika hetsig o okoncentrerad och dessutom sover han bättre på nätterna med mindre sötsaker i kosten.
Nån enstaka gång kan han få en bulle eller kaka från kondiset eller en glass.. men det är sällan han efterfrågar det själv och godis äter han nästan aldrig - han tycker det är för sött o mår lätt illa säger han.

När första tjejen kom så var det strikt förbjudet med snaks av alla dess slag. Hade ju läst en massa på Familjeliv.  Men min mamma lyssnade inte på mig utan gav chips till henne när hon var runt 7 månader. Den tjejen har inte riktigt varit ett godismonster.

Sen när do andra två tjejerna kom så vart det lite mer avslappnat och det åts massor. Ja till och med under veckorna.

Fikar gör vi ytterst sällan här hemma. Det är bara om vi åker hem till någon (vilket inte är så ofta) eller och svärföräldrarna kommer hit som det blir fika för dom "måste" ju ha. 

Nu får ungarna sitt godis på fredagskvällarna som "avslut" på dagis/skola den veckan. Har slutat att handla med dom för dom lyckas alltid tjata till sig något och "dum" som jag är så ger jag efter så det är därför som dom inte får följa med när jag handlar.

Nu har jag inte barn, men tanken är att när jag får barn så ska vi jobba med alternativ snarare än söta grejjer.

Jag går upp i vikt väldigt lätt av socker, så ärver barnet/barnen mina gener så vore det ohälsosamt att ge dem en för stor aptit på socker.
Min pojkvän däremot är underviktig och har jättesvårt för att upp i vikt - och vi har slagit fast att söta saker så som kakor, glass, godis osv hämmar hans viktuppgång då han inte äter riktig mat, utan stoppar sig full med skit som bara ger honom blodsockersvägningar, men ingenting som hans kropp tar till vara på. Så ärver barnet/barnen hans gener så vore det också ohälsosamt att ge dem för stor aptit på socker.

Vi är själva inga godismonster heller riktigt. Han har varit, och krävt efterrätt efter varje måltid osv, men efter att vi (jag) lagat honom matlådor åt honom till lunch, köpt proteinpulver med extra högt kalorivärde och bannat allt som är sötare än en risifrutti så har hans behov av kakor, glass och godis minskat markant. Till och med risifruttina har fått stå nästintill orörda i en hel vecka! Och han mår så mycket bättre redan. Mer energi, gladare och stabilare mage.

Så för mig så känns det bara onödigt att introducera massa sötsaker för barnen ens. Visst får de äta hos kompisar osv, men kan jag undvika att de blir sockerberoende så vill jag göra det.

Vår son fick inga sötsaker när han var liten som saft, kakor, godis eller liknande. När han blev lite äldre som 5-års åldern så var det värre. Både farmor/farfar mormor/morfar hade godisbutiker och han blev bjuden jämt och ständigt och det var ju inte alltid vi var med och kunde stoppa.

Det blev problematiskt  och han gick upp i vikt,så det blev godisstopp hemma med löfte om sommarpengar

Nu hade många av hans kompisar också godisstopp så det blev aldig några större problem.

Jag kommer inte ha godis eller liknande hemma, eftersom jag inte äter det själv, och eftersom det är onyttigt.

Tänker inte ha barn:P

Men min inställning till godis och barn är att man inte bör vänja dem vid skiten. Hellre vänja dem vid alternativ i så fall.

Sen lär detbli svårt att helt undvika godis, och att förbjuda det känns inte heller särskilt lyckat. Tänk i skolan när ungen står med kompisarna.. antingen bryter de förbudet eller så känner de sig troligen utanför och konstiga. Inget känns väl som ett bra alternativ.. (dessutom har jag själv växt upp i princip utan regler och förbud, dock inte utan vägledning) och det känns främmande att förbjuda något bara för att man själv har en åsikt om det. Men med det sagt så måste man ju inte heller späda på beroendet genom att ha godis hemma ;)

Nu har jag inte barn och planerar inga heller, men det är min åsikt i alla fall. Vad andra gör är upp till dem, och eftersom jag inte själv står i deras skor kan jag inte döma eller tycka så mycket om det heller.