Kost-dilemma
Min mamma berättade att när hon var barn för 50-60 år sedan ungefär. Hon är född 1946… De var 5 barn i familjen och de fick en köttbulle var till potatisen att äta vid kvällsmaten… På helgen fick de dela på en 33cl dricka i glasflaska. Och de gick 3 km till skolan och samma sträcka hem från slolan.
Och idag får barnen 7-10st, i skolan, de blir hämtade, eller åker buss och på fritiden surfar man eller spelar TV-dataspel.
På 50 år har det inte hunnit hända någonting evolutionsmässigt i våra kroppar. Finns ingen chans att ämnesomsättningen anpassar sig så fort till vår välfärd…
Och för bara 100 år sedan, då levde de flesta bondeliv och slet från morgon till sena kvällen. Skulle man någonstans så gick man, eller tog droskan i bästa fall, men barnen gick.
Om det var så för bara 50 år sedan, inte undra på att vi blir lätt överviktiga idag, när kropparna våra inte är gjorda för att äta så som vi har möljighet till att äta idag.
Våra kroppar skriker efter mat, hela tiden, för det är så den var van att göra för 50-100-> år sedan, men kroppen överlevde på det lilla den fick och klarade sig. Vi har jaktinstinkten i oss, att stoppa i oss medans vi kan, ifall det kommer en hård vinter med lite mat etc, så att vi ska överleva…
Så hur överlever vi "välfärden" utan att dö av "frosseri"?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
