Jag har påverkats på så sätt att jag fortfarande äter mycket fisk och skaldjur.

Min pappa arbetade förr i Fiskhamnen i Göteborg och även som fiskare (innan jag föddes) och fisk var det vi åt mest hemma.

I Göteborg är det dessutom lätt att få tag i fin fisk och färska skaldjur.

Jag fick bra och nyttig kost som barn tycker jag. Kött, potatis och grönsaker var standarden, tillagat på olika sätt. Sällan hel- eller halvfabrikat. Fisk en gång i veckan. Bodde på bondgård och vi hade eget kött. Hade en del egna grönsaker också.
Min mamma var tidigt med i viktväktarna så det har varit mycket lightprodukter och sådant med lågt fettinnehåll. Vi har aldrig haft kakor och sånt hemma, godis fick man på lördagar. Läsk och sånt hörde också bara helgen till. Vi bodde ju långt från några butiker så man gick ju aldrig och köpte sånt själv.
Fortfarande väljer jag gärna sådant med lågt fettinnehåll. Äter mycket grönsaker och lagar det mesta av maten från grunden.
I tonåren blev det en del slarv med godis och sånt i veckorna och det har följt mig sedan dess. Nu har jag dock tagit tag i det och tillåter mig endast en liten påse godis på helgen. :)

Jag fick bra mat under min uppväxt. Många recept har jag samlat på mig och på det stora hela äter jag likadant, fast mer sallad och grönt, samt mindre kolhydrater och fett.

Jag fick bra mat under min uppväxt.

Min mamma växte upp med en syster med diabetes så hon hade gammeldags diabeteskost i ryggmärgen (lite/inget socker och lågt fettinnehåll) och vi åt mycket vegetariskt eftersom det var billigare. Vår favoriträtt då vi var små var linssoppa 😃 hur många ungar har det som favvo

Nu äter jag vegetariskt med ganska lågt fettinnehåll surprice

det enda negativa med min uppväxtmat är väl att min mage inte alls klarar av fet mat, den mår bäst med en fettprocent på under E20% på totalen så kommer jag över det (vilket man ofta gör med en man som tränar och arbetar hårt) är min mage dålig.

På 60-talet var det kött, sås och potatis som gällde. Frukt och grönsaker efter årstiden. Läsk fanns nästan inte, det var lite lyx. Lightvarianter och halvfabrikat fanns inte heller. Nästan all mat var färsk eftersom folk inte hade frys hemma.

Bra mat i grunden, men kanske lite tråkig med hänsyn till grönsaker.

Det viktigaste var nog att jag fick hemlagad och mycket varierad mat. Maten i skolan var lika bra. Jag lärde mig alltså att äta allt. Mattiderna var heliga. Alla samlades kring matbordet, åt, pratade och trivdes. Man stressade inte.

Som vuxen har jag kommit i kontakt med fler matvaror, som jag också provat och lärt mig tycka om. Jag håller fast vid barndomens rutiner med fasta mattider och hemlagat.

Säger som Lill-Kisse, fasta matrutiner, mat lagad från grunden har skapat en lika trygg och viktig grund för mig som vuxen, som det var för familjen som barn. Det är fortfarande en självklarhet att laga maten från grunden. Även om jag nu mera är grundligare än mina föräldrar var ☺️ Min dotter, då 4 år, sa för ett år sen ungefär, när vi skulle på valpkurs med hunden och jag sa att vi fick svänga förbi Ica och köpa köttbullar: "Mamma, köttbullar köper man inte, de gör man!" Jag tror jag lyckats föra min syn vidare, i alla fall i någon mån 😉

Det viktigaste jag fått med mig är att våga prova allt och nyfikenhet på nya maträtter.

Jag äter inte alls som det mamma lade på tallriken. Hon kan verkligen inte laga mat och köpte hel och halvfabrikat, något jag själv aldrig gör utan jag lagar från grunden.

Jag är uppväxt med mat som var till större delen lagad från grunden, blev lite halvfabrikat ibland för enkelhetens skull men inte särskilt ofta. Vi åt mycket grönsaker, en del vegetariskt och testade nya maträtter då och då.

Nu är jag vegan, älskar grönsaker och att testa ny mat. Tål nästan inga halvfabrikat så det mesta lagas från grunden. Så maten jag växte upp med har verkligen påverkat mig på ett bra sätt även om det är få rätter jag fortfarande äter på grund av veganismen och allergi. Experimenterar fram nya rätter på egen hand istället.

Hemma lagades det mesta från grunden. Man köpte en halv gris till jul och då gjorde man också av med en halv gris inklusive fötterna som min far åt. Allting togs till vara. Det som inte gick att äta kokade man soppa på. Huvudet kokades och man gjorde pressylta av detta. Tarmarna gjorde man rent och gjorde isterband av dem med kött som man inte använde till att steka.

Att vi köpte en halv gris berode på att vi var inte mer än 3 stycken hemma då mina sskon är betydligt äldre än vad jag är.

Potatis odlade vi själv precis som grönsaker som höll sig och vi hade också äppelträd och plommonträd samt vinbärsbuskar. Mjölk köptes från sjukhuset  i lösvikt ohomogeniserad. Vi fick natruligtvis köpa en del saker som ärtro till ärtsoppan men fläsket var från grisen och vetemjöl till pannkakorna. Ägg kom från någon som hade höns.

Bröd bakade min mor till stor del själv bl.a på kroppkadespad minns jag och så gjorde hon vasslegröt av vasslen när hon gjorde ost till jularna.

Efterrätter bestod ofta av någon saftsoppa eller frukt som konserververats. Bordsdrycken var mjölk eller på söndagar svagdricka.

vi fick alltid hemmalagad mat. egentligen ganska typisk husmanskost men nog mer fisk än de flesta familjer eftersom vi fiskade mycket själva. massor av potatis, kött och brunsås och grönsaker mest som något nödvändigt ont i form av tråkig grönsallad med tomater och gurka.

jag äter fortfarande nästan bara hemmalagat och har en väldig skepsis mot halvfabrikat och liknande. jag har också fortsatt att äta mycket fisk och jag är vansinnigt förtjust i potatis, så pass att jag blir ganska defensiv om någon antyder att det skulle vara onyttigt på något sätt ( tex om någon ifrågasätter sundheten i att det är så kolhydratrikt). jag vill också gärna ha sås till min mat fortfarande men jag gör roligare och nyttigare såser än brunsås.

det som jag har ändrat på är att jag äter mycket mera grönsaker och mycket flera olika sorters grönsaker och i andra rätter än bara den där urtråkiga salladen. jag äter också mindre kött och har dragit ner på mängden spannmål.

http://dromvaverskan.tictail.com/

Jag har mest blivit lite "anti"… Delvis klarar jag inte av potatis längre. Sen hade vi egna odlingar av både potatis, frukt, bär osv. Jag äter några jordgubbar om året men under uppväxten var det nästan det till efterrätt varje dag under säsongen. Vi åt nästan bara vitt bröd och det har jag blivit "anti" mot. Min pappa är jägare så jag är uppvuxen med mycket älg- och rådjurskött. Kan inte påstå att jag uppskattar rådjurets magra kött. För mig är lyx en saftig fläskkotlett. ;-) MEN något som mamma tjatade om var att äta grönsaker till middagen varje dag och det har jag fortsatt med.

Mamma lagade mest rätter som korvstroganoff med ris, kyckling med curry-gryta, fiskpinnar, wok osv. Farmor och farfar som jag bodde mycket hos lagade älgstek och potatis, fläskfilé, rotmos. Väldigt mycket smör, grädde och potatis. Och kött, kött, kött. Fruktansvärt mycket fika och godis. Jag tyckte mycket om att baka så det var mycket socker och vetemjöl.

Jag har alltid varit frisk. En sån som aldrig var sjuk, inte hade haft ett enda hål i tänderna fram tills ja var 21, inga allergier. Jag har dock alltid haft problem med hyn.

När jag var 21 märkte jag att jag inte mådde så himla bra som jag trott. Jag började få hål i tänderna, var trött och ledsen mycket, hyn var fortfarande dålig och jag började få uvi. Jag fick en hund som var sjuk och lärde mig hur mycket en bra kost gör för hälsan. Kanske jag också kunde märka förbättringar om jag ändrade om i kosten?

Fram tills för två månader sedan åt jag vegetariskt med mycket bröd, ris, potatis. Väldigt mycket kolhydrater och ingen vidare tanke bakom kosten.

För två månader sedan gjorde jag en ordentlig kostomläggning och tog bort mjölkprodukter, gluten och vitt socker. Började äta mer fisk och ägg och drog ner på mjöl, bröd, potatis. Min hy är redan bättre och inte lika torr, min candida håller på att svälta ihjäl och jag är väldigt glad över dessa förbättringar.

Min farfar blev lite arg en gång över att vi (EN gång!) använde margarin istället för smör när vi skulle steka kött. "Det ska vara riktigt smör!" Det där sitter kvar, och även om jag inte äter mycket av det mjölkfria margarinet så känns det "fel". Jag kommer nog byta ut det till smör när paketet är slut. 

Jag tycker jag fick en bra kostuppväxt, om man räknar bort all fika och godis. Det känns fruktansvärt onödigt att äta en massa av det som barn. Jag tror dock inte jag kommer gå tillbaka till den kosten för uppenbarligen var den inte helt okej för min kropp.