Ja, jag är slav under sockret..  

Jag har försökt att sluta många gånger att småäta godis, osv…   Jag kan inte bara…

Jag har kunnat sluta med sprit, cigg och andra dumheter, men inte sockret…  Jag har ett konstant sug.

Jag är någorlunda nykter sockerberoende. 

Äter LCHF, inget annat lyckas hålla mig på banan.

Hur försöker du?

Om du vill kan vi ge dig en utmaning. Eller alla som vill kan haka på.

Vi kan väl börja hålla oss ifrån socker tillsammans i en vecka? :-) Till måndag nästa vecka. :)

Jag är sockerberoende, eller, FRUKTberoende, mer eller mindre socker med andra ord. Jag blir irriterad, sur och lättretad om jag går någon vecka utan socker/frukt. Hemskt.

Japp, tyvärr sockerberoende, främst när det kommer till läsk & energidricka 😕 Tyvärr. Svårt att komma ur det med.

Ja, snälla. Jag är på! Behöver lite peppning av andra om jag ska försöka mig på en sån utmaning.

Aw, nykter sockerberoende tycker jag lät bra. Det är jag med.

Jag kämpar varje dag. Sedan många år har jag sockerförbud och även vaniljsockerförbud. Dvs det finns aldrig socker o vaniljsocker hemma hos mig. När jag får sug och behöver baka så använder jag naturligt sötningsmedel, ofta honung. Tyvärr har jag lite honungsförbud nu också…

Jag har haft långa perioder, tror 1-2 år är det längsta, utan socker. Men idag när livet suger rätt hårt är det socker jag vill ha jämt. Och eftersom folk gärna bjuder på sockersaker när jag hälsar på så får jag i mig det rätt ofta tyvärr. Dock har jag inte något rejält återfall då jag MÅSTE ha socker, får svåra abstinensbesvär osv. Visst har jag humörsvängningar men i o m att jag inte låter sockerbehovet ta över blir det aldrig så illa.

I helgen var det inte så bra. Det bjöds på så mkt fika o paj osv med socker. Vissa saker var bakat med honung istället. Men jag blev knäpp. Jag åt tills det var tomt. Betedde mig som en utsvulten. Sedan blev jag så sjuk och kräktes på  natten. Dagen efter hade jag ont i magen hela dagen och kände mig helt väck. Det här skäms jag över och har inte sagt till någon. (så nu måste jag se till att ingen hittar den här tråden…lol)

Oj, nu skrev jag bara om mig själv… igen…

Visst, sjår, vi måste peppa varandra!

Heja kaninen i Garderoben 😉😃!!! Då är vi två än så länge. We can do it! Varje gång du vill äta socker får du tänka på att du måste gå in och skriva här att du gjort det ifall du inte kan stå emot. 🙂

#6 Busted ;) Nejmen, jag tycker du är jätteduktig Grodan! Ett sådant fall är inget och skämmas över!

Jag tror att det svårast är omgivningen.

Först behöver man se till att komma över suget. Tror det tar 2 -4 veckor innan sockergubben skriker i huvudet.

Sedan är det bra om man bor långt ifrån butik där man kan köpa godis, samt att man är fattig och inte sitter o beställer via nätet osv.

Sedan förstås, inget som man kan baka gott av hemma. Inget!

Vad gör man när suget kommer? Hur övervinner man?

Dricker vatten, te o kaffe. Massor. Tar en morot eller en frukt.

Så småningom när sockergubben i huvudet tystnat och det gått några veckor kan man börja känna att maten är god, att det finns saker som är riktigt söta. T ex morot kan vara mkt gott och en appelsin eller ett äpple kan mycket väl stilla suget.

#8 jäklar…😊

Oj vilket gensvar jag fick! Vad roligt!

Sockerfri v.8

Då kör vi!

Ska jag skapa en egen tråd för projektet och kalla den "Sockerfri v.8"?

Jag har en öppnad apelsinjuice i kylen och den måste jag få dricka upp men i övrigt ska jag försöka att hålla mig till te och vatten resten av veckan.

I lördags åt jag två rejäla bitar kladdkaka och igår två semlor… Migränen kom som ett brev på posten.

Ja, starta en ny tråd! :) Så klart du får dricka upp din apelsinjuice, men sen kör vi!! =) =) =)

Två semlor… VAAAD GOOOOTT!!! Haha… 

Glöm vad jag sa… NU SKA VI INTE TÄNKA PÅ SEMLOR!! 😂

Ja semlorna var jättegoda! Bakade egna för första gången i mitt liv.

Nu har jag startat en tråd som heter "Sockerfri v.8". Det är bra att börja med ett ganska litet mål men sedan kanske utöka successivt för att kunna märka skillnad. Har hört att det inom flera kulturer och religioner pratas om en magisk gräns på 40 dagar för att lyckas genomföra en bestående förändring i sitt liv. Att det krävs så lång tid för kroppen att programmera om en vana och få den att börja verka.

#14 40 dagar… coolt 😎

An brukar säga stt det tar 21 dagar för en ny vana att bli lite rutin, o h runt 40 dagar så slutar det vara svårt! Här är en sockerknarkare till, kag är på!har dock ett problem. Jag har diabetes typ ett och allt mitt insulin utifrån. Vid lågt blodsocker/känning, måste jag äta socker. Det finns inget annat sätt.det för det extra svårt att bli fri.

Har inte så bra koll på diabetestyperna. Är nr 1 medfödd eller den man kan få av att helt enkelt äta för mycket socker?

Förstår ditt problem när du får känningar men ett äpple, vindruvor eller banan är ju bättre än en chokladkaka, eller hur? ;-) Tillsammans ska vi klara det här. För min del är faktiskt frukt tillåtet. Jag ser det som att det i alla fall är bättre än godis och sötsaker även om det innehåller en del socker.

Jo men frukt är tillåtet här med, och jag får kära typ russin, eller ren dextrosol om det blir illa. Den är så äcklig att den inte triggar, men effektiv. Fördelen är att sockret måste vara snabbt, och då blirndet ofta inte så gott.. Choklad är döden att häva känning med, det är för fett och tar därmed för lång tid. Typ 1 är den autoimmuma som barn oftast får. Feb. där hela insulinproduktionen slås ut av immunförsvaret. Den är intenmedfödd utan kommer ofta efter infektion. Jag fick min när jag var 22. Men det är samma som kalas barndiabetes, Jag tänker stt det viktigaste måste vara att skippa "fikarutinen" småplocket godis etc..

Jag är en av dem som faktiskt inte kände så farligt sockersug då jag sadlade om till lågkolhydratkost så jag ska inte uttrycka mig för hårt i den här tråden.

Reagerade trots allt ganska kraftigt på följande:

"Socker gör mig stressad och deprimerad och dessutom förvärrar det min migrän. Men trots att jag kommit fram till det lyckas jag inte hålla mig undan."

Lider själv av svår stress samt svår migrän. Hade jag vetat att det berodde på socker hade jag definitivt funnit motivation att hålla mig borta helt och hållet. Har du funderat djupare på anledningen att du, trots att du mår dåligt, fortsätter med sockret?

Vi har alla olika svårt med beroenden men de går att bryta. Jag slutade rakt av med en relativt tung opiat (smärtmedicin) just av anledningen att jag mådde så dåligt av den.

Kan jag bryta mitt beroende så kan du! Känner verkligen med dig då migränen kan vara nog så handikappande.

Sockerberoende anses dock vara ett värre beroende än många andra, delvis för att du måste utesluta alla kolhydrater för att få bort allt glukos, och så länge du äter kolhydrater blir du triggad i ditt beroende. Att jämföra socker med en opiat tycker jag är en tämligen dålig jämförelse, för vi utsätts inte för opiater överallt i vår omgivning hela tiden.

Så här stod det en gång i Illustrerad Vetenskap:

De snövita kristallerna ser rena och oskyldiga ut och smakar gott. Enligt flera forskare är socker ett gift i klass med narkotika. Användaren blir beroende och drabbas av abstinens när tillgången tryter, och sockret förgiftar långsamt kroppen."

#20 "Vi" är lite väl generaliserande, då många av oss smärtpatienter faktiskt till och med har påtryckningar att prova olika former av opiater. Sen jämför jag absolut inte opiater och socker, jag har dock inga problem att jämföra avslut av olika former av beroenden då de fungerande metoderna i allra högsta grad kan likna varann.

Jag anser själv att allt handlar om motivation och disciplin. Det kan vara enormt svårt att acceptera och var också det för mig innan jag bytte kost och slutade med mediciner efter en viktuppgång på 20-25 kilo. Oavsett beroendetyp upplever jag att det är de med tillräcklig disciplin som klarar av att sluta.

Sensmoralen är att alla kan avsluta ett beroende med rätt förutsättningar och stöd.

#21 Ja, alla kan avsluta ett beroende, men det är bevisat att det är svårare för vissa än för andra. Det handlar inte alls bara om motivation och disciplin.

#22 Visst är det olika och jag är absolut ingen expert och blir väldigt nyfiken på vad som krävs för att avsluta ett beroende förutom motivation, disciplin och stöd?

#23 Det behövs en god allmänhälsa, balans i hormon- och signalsystemen, och kanske en anpassad kost (t ex utesluta kolhydrater, mejerier).

Bara för att inflika, nu tror jag inte att detta gäller just socker men gäller för tunga beroenden. Att tvärt avsluta något sådant, oavsett diciplin kan medföra livsfara. Men det visar på hur ofantligt fast man kan sitta. Jag tror att för de flesta sockerberoende ät det stor skillnad op kolhydrat och kolhydrat, samt mängd. Det är intenmåbga som måste ha nolltolerans, det är inte många som triggas i sitt sockerberoende av isbergssallad eller gurka. Personligen är jag så beroende att migränen jag kan få emellanåt är "värt det".. Kag vet att det är sjukt men så fast sitter jag. Har upptäckt att om jag mackar näringstät och levande mat så får jag mindre abstinens, och färre saker som triggar. Jag är med i utmaningen, än har jag klarat mig, trots PMS och andra obalanser. 😁

Japp jag har numera ett väldans sockerberoende.

I hela mitt liv har jag avskytt sötsaker och godis men efter att jag opererat hjärnan för 3 år sedan så har det blivit tvärtom.

Jag kan vräka i mig godis, glass och sötsaker.

Jag har inte gått upp i vikt så jag bryr mig inte så mycket om jag ska vara ärlig.

Märkligt att smaken kan ändras så…?

#6 Det hände samma sak med mig! för några årsedan hade jag inte ätit något tillsatt socker överhuvudtaget i en månad och sedan åt jag massa choklad en dag. På natten spydde jag upp allt… Det var mycket choklad men inte överdrivna mängder och jag har ätit betydligt mer choklad tidigare utan att kroppen reagerat. Jag tror det kan vara att kroppen inte är van att ta in så mycket sött så att det blir en chock när man sedan äter mycket av det söta.

#27 Men så spännande. Så tror jag absolut att det kan vara. Dock går väl sockret rakt ut i blodet?

#26 äter du kokosolja? Tänkte att det skulle din hjärna nog uppskatta med tanke på operationen och resten av vad du tagit dig igenom runt det.

Jag tror att jag har fått ett sockerberoende, eller så är jag nära till det. Har de senaste veckorna köpt godis (lösgodis och choklad, och chips) varje gång jag varit i mataffären, och jag är konstant godissugen. Nu när jag ätit middag så är jag också godissugen trots att jag är helt mätt.

De två senaste gångerna jag varit i mataffären har jag dock lyckats hålla mig undan godiset. Blir ju lite dyrt i längden när man är student. Och vill gärna bli av med allt kroppsfett som blivit av allt godisätande.

Jag var beroende av socker och snabba kolhydrater i högstadiet en dag kunde se ut följande: 

Hoppa över frukost

Lunch: 200g marabou kokos 

Mellis: Två paket micrade nudlar

Middag: Det som mamma serverade oftast medelhavsmat med potatis eller ris. Två portioner ris eftersom att jag var den stora "risomanen"

Det tog ca 1,5 år att bli fri från sockerberoendet men är nu omkring 10 år senare istället saltberoende. Känns allmänt som att jag är "lagd" för beroenden men hänger på er fast för att försöka dra ner på saltkonsumtionen då.

Jag anser inte att sockerberoende existerar och är och har således aldrig varit sockerberoende.

#32 hur tänker du då, när du säger att sockerberoende inte existerar? Hur kommer det sig att så många tror Sig vara det i så fall, och känna det som ett beroende och som att man tänder oå, av och drogar?

#32 Varför skulle det inte existera?

Hur vet man om man är sockerberoende?

Jag får lätt abstinens efter socker/sötsaker om jag blir sugen och inte har tillgång på det. Jag kan strunta i mycket som jag tror på, står för och gå långt för att få det där söta när jag vill ha det. Men det går i perioder, ofta är det så om jag ätit mycket sötsaker. Som tex nu tors, fre, lör, sön så har vi ätit väldigt onyttigt. Mycket mat över lag (=ökar suget efter att äta något) och mycket sötsaker. Nu den här veckan har jag lite ökat sug, men jag försöker äta lite grönsaker och frukt när suget faller på. Själv anser jag att grönsaker och frukt är nyttigt och är inte rädd för det "sockret". När det gått någon/några veckor så är det inte längre svårt att gå förbi sötsakerna i hyllan. Men den dag som jag är sjuk, extremt trött, eller något annat är i obalans då är det tufft att gå förbi hyllorna igen. Upplever ändå att jag har relativt lätt nu mera att bryta vanan även efter en helg med sockerchock. Upplever att det blir lättare och lättare för varje gång. Upplever också att jag numera kan köpa en liten påse godis någon gång ibland utan att det blir för ofta och utan att påsen blir för stor. När jag blickar tillbaka inser jag ofta att det är någon eller flera månader sedan vi köpte sist. Även om jag upplever att jag ibland kan få abstinens så upplever jag ändå att jag har mer kontroll på sockerintaget och behovet nu än jag haft tidigare i mitt liv.

Nej, jag är inte sockerberoende. Jag äter socker för det är gott, hur mycket jag vill.

#33 & #34

Jag anser inte att det finns tillräckligt vetenskapligt stöd för att påstå att sockerberoende existerar. Att individer tror sig vara beroende av socker är oväsentligt. Det finns god anledning till att det inte finns med i ICD-10 eller acceptera av socialstyrelsen som diagnos. Om något så är det en ätstörning utan substansberoende.

#37 Jag har hört det jag med, men jag tycker absolut sockerberoende uppfyller tillräckligt med kriterier för ett beroende, sedan att det inte ger lika mycket utslag i hjärnan som alkohol eller nikotin är en annan sak, det är väl ingen som säger att man till exempel inte kan vara spelberoende och det ger inte heller samma utslag i hjärnan. 

Jag är "nykter sockermissbrukare", jag har betett mig som vilken missbrukare som helst tidigare, ständigt tänkt på nästa gång jag kan få tag på något sött, desperat kastat mig över vad som helst som är sött, fanns det inget sött hemma kunde jag äta rena sockerbitar, jag har dolt hur mycket sött jag äter, gömt i skåpen hemma dels för att slippa dela med mig, dels för att inte visa hur mycket sött jag äter, jag hade väldiga abstinensbesvär när jag slutade med socker. jag åt mer och mer socker efter hand, jag kunde mot slutet av beroendet äta över 1 kg smågodis på en kväll, jag åt tills jag mådde illa, men fortsatte ändå äta så snart illamåendet släppte lite. Jag kunde aldrig äta bara lite av något sött, det enda sättet att minska användande var att inte köpa hem mer än vad jag tyckte var ok att äta. Om det till exempel varit kalas hemma och det fanns över hälften av en tårta kvar så åt jag av den tills den var slut, det var "omöjligt" att spara tills nästa dag om jag inte var för illamående för att äta mer. 

De argument jag hört mot sockerberoende är bland annat att man inte får abstinens av att sluta med socker, att man inte går och tänker på det hela tiden, att man inte äter rent socker, utan andra saker som är mer attraktiva, till exempel att man väljer sitt favoritgodis i godisskålen (fine, det gör jag, men är det bara äckliga godisar kvar så äter jag dem med om det inte finns något annat). Även att man inte får ökad tolerans och äter mer och mer.

Jag tror det bara är en tidsfråga innan sockerberoende godkänns som "riktigt" beroende. 

Här finns kriterier för beroende http://www.alna.se/fragor-fakta/missbruk-och-beroende och jag vet att det är fler än jag som uppfyller fler än 3 av kriterierna för beroende.

Lojs, känner igen mig helt i det du beskriver om ditt tidigare sockermissbruk. Vad duktig du är som nu lyckas hålla dig ifrån sötsaker. Har du några tips på saker man kan äta och bjuda på när man vill ha mysigt och fika men inte kan äta socker?

#39 Oj, lite svårt, jag brukar själv hålla mig till bara kaffe när det är fikadags. Men jag brukar göra ostkakan som finns på recept i inlägg #2 i den här tråden http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4d716834b9cb46224407685c-riktig-ostkaka-gjord-pa-gradde 

Jag gör den utan sötningsmedel men med en massa kanel och kanske lite rent vaniljpulver, till kokar jag egen "sylt" genom att bara koka ihop hallon och vatten. Den är väl vad jag brukar göra som sockerfritt fika om jag vill ha mer än bara kaffe. 

På kolhydrater.ifokus finns det en hel del olika efterrättsrecept med eller utan sötning, personligen är jag inte så fantasifull med att fixa till roliga saker så jag har inte provat så mycket olika.

Jag vet inte om någon skrivit det, men jag är väldigt besviken på omgivningen. Släkt, vänner och arbetskamrater vet att jag har svårt med socker. Ändå kan de inte bjuda på alternativ utan skall ge mig socker. Det är hopplöst svårt att säga nej, oftast kan jag det inte.

När jag fick ett sms att jag skulle komma förbi efter jobbet till en vän, svarade jag nej. Då skrev hon att hon hade godis. Då kunde jag svara nej en gång till. Men jag blev ledsen över att hon försökte muta mig.