Jag brukar inte klara av att gå på diet mer än några timmar så jag har lagt det bakom mej. Jag tror att jag skulle bli väldigt stressad av exempelvis LCHF eller GI eftersom jag har hört vänner som blivit det och jag tror att jag är ganska lika dom i det avseendet.

Jag kan bli lite frustrerad ibland när jag hittar mat som jag vill ha och tillverkarna har propsat på att slänga i lite mjölk, ägg eller något annat animaliskt som faktiskt inte behövs i den produkten. Men annars går det rätt bra att vara vegan, det går mycket av ren vana numera. Känner inte någon stress över det hela.

jag går inte på någon diet, för blir stressad av att veta "du får bara äta det" och "du får bara äta det". Går inte för mig, blir stressad och då fungerar det inte

Tja, det beror på. Jag blev otroligt stressad över Viktväktarna. Deras tänk passar inte mig alls.

Första gången på LCHF mådde jag så bra att det inte var ett dugg stressande, jag upplevde ju bara fördelar. Jag slutade i och med graviditet. Kände att jag behövde potatis bland annant. Efter förlossningen planerade jag att gå tillbaka, men klarade det inte alls. Det gick en vecka eller ett par dagar, men höll inte. jag blev alldeles för sugen på kolhydraterna.

Över tid har det visat sig att jag dessutom inte tål mjölk och ägg (förutom säd sen innan) I somras började magen protestera mot kött, sen även fisk och kyckling tillsist även getmjölk och andra animalier. jag belv "tvågnsvegan" för att det var inte värt att må så dåligt som jag gjorde på kött. Nu efter några månader så mår jag bara bra. jag känner mig inte tvingad, stressad eller som om jag på något sätt går miste om något. Att jag dessutom hela tiden minskar mina insulindoser gör ju inte saken sämre.

Så, den något extrema vegandieten stressar mig inte alls. Jag mår bara bra. Däremot är jag lite bekymrad över att medicinerna jag äter innhåller laktos, och jag undrar om jag börjar känna av dem.. Tål ju inte mjölk.

Hm.

Ibland kan jag känna lätt stress över vikten och över att jag äter för mycket skit (godis, ren skräpmat osv) samtidigt som jag oftast inte bryr mig nämvärt utan har inställningen att så länge jag mår bra spelar det ingen roll vad jag äter eller om jag får ett kilo för mycket. Visst,  godis etc är ju aldrig nyttigt, samtidigt så mste man ju prioritera. Är det värt socker-kickarnav att få äta vad jag vill, är hälsoproblemen värre än ångesten och stressen bakom att neka mig själv en chokladbit, eller för den delen känslan av att ha gjort fel om jag inte motstått den? Överlag klandrar jag mig inte för vad jag har ätit, utan lägger energin på att fundera ut om jag verkligen vill äta det när jag står där med det i handen.

Jag kan använda socker/godis som ren drog också, om jag varit nedstämd ett tag så kan jag mycket väl trycka i mig socker bara för att sockerkicka och bli lite hyper någon halvtimme. Det hjälper mig faktiskt att bli av med en del nervös rastlöshet som gärna smyger sig in när jag är deppig och inte ''orkar'' röra mig så energiskt och mycket som min kropp egentligen vill. När sockerkicken dalar blir jag bara trött, inte både rastlös och orkeslös… oftast. :3

Sen finner jag ett visst nöje och tillfredställelse av att följa en specifik diet ett tag. Jag har sällan målet att hålla den livet ut, men det är lite sport att se hur länge det går och om det hjälper på vikt och energi.

Rent generellt har jag ett ständigt mål att äta varierat, mer grönsaker/rotfruker, tillräckligt med protein och färre snabba kolhydrater och sockerarter. Men jag accepterar trots allt att det går upp och ner med maten. Nu har jag gått upp nästan 10 kg, inget jag är glad över. Men jag har väntat lite på att mitt godissug ska minska - det går nämligen väldigt upp och ner i perioder, och att försöka bryta när det är som värst är nästan omöjligt och rent plågsamt. För några dagar sedan dalade godis och kolhydratsuget, så jag är ganska trygg i att även vikten kommer dala igen. Jag har fått lusten att engagera mig i ''riktig'' mat och då njuter jag även av att laga och äta den. Samtidigt som jag inte störs av att tänka på choklad hela tiden. Min energi har gått upp (tex kom jag på att jag kan cykla till den mysiga skogen för att promenera istället för att bara gå den vanliga, tråkiga rundan här hemma, så ikväll ska jag köpa en begagnad cykel :P)

Men övelag vill jag väl inte påstå att jag blir så värst stressad. Jag har värre saker att bekymra mig om än min vikt och mina matvanor, de kommer fortsätta variera och det är faktiskt helt ok. Det gäller att ta vara på de bra dagarna och att inte lägga för mycket energi på de sämre.

Det som passar en passar oftast inte någon annan. Det är ofta så mycket förbud och "du skall inte äta" i de flesta dieter.

Det jag har upptäckt, det är att man mår bäst av att äta viss mat på olika tider på dygnet. Vissa födoämnen går för min del  inte att mixa i samma måltid, t ex för mycket fett och mjölkprodukter samtidigt. Då slår min mage bakut med diarre..Men däremot så kan jag inta dessa alldeles utomordentligt bra, då jag tar dem var och en för sig, vid olika tidpumkter på dygnet.

Märkliget va? Fast jag tror själv stenhårt på att man tar upp näringen bättre i kroppen om man matar kroppen med rätt mat vid rätt tillfälle på dagen. Konsten är bara att klura ut hur och vad och när. Det kan ta lite tid, men det går.  

(Nu syftar jag på helt vanlig mat/husmanskost alltså. Inga dieter eller konstigheter)

#6 Absolut, jag känner en liknande grej, jag mår bäst att starta dagen på frukt. Frukt över dagen och under kvällen i synnerhet gillar inte kroppen alls på samma sätt. Det tycker jag är lite lustigt. Men jag har en kompis som är likadan, och hon kan dessutom inte äta spannmålsprodukter på morgonen, då pajar hennes mage totalt. Men på kvällen går det utmärkt.

# 7 Är samma här. Jag kan inte käka frukt på kvällen, då blir jag vaken hela natten. Annars äter jag frukt på dagtid. Men inte på kvällen.

Det är nog många som skulle komma på rätt köl med krångliga magar tror jag, om man tog sig tid och klurade ut vad man ska äta på rätt tid ( för en själv alltså) under dagen.

Alla fungerar vi olika.

Jag kan inte heller äta frukt eller bär på kvällen, i alla fall inte om de är rika på c-vitamin, för då blir jag också vaken hela natten.
Glömde bort mej häromveckan och drack ett glas med svartvinbärsaft innan jag gick och la mej och sedan så kunde jag inte förstå varför jag inte somnade. Tyvärr så känner jag inte av det på samma sätt på dagen för det hade ju varit ett perfekt sätt att piggna till på för mej som inte dricker kaffe.

Drack riktigt pressad juice på äpple och morot igår kväll, fattade inte förrän efteråt varför jag inte blev trött någon gång..

Nej jag blir inte stressad av mitt sätt att äta

Precis som flera här säger så kan jag inte äta frukt och andra söta saker på kvällen, ej heller dricka kaffe eller svart te, då blir natten sömnlös.

Vad skönt att höra att fler reagerar lika.

Ja, jag håller visserligen ingen "diet" men har en ätstörning och blir naturligtvis stressad av det. Vet också att jag även om och när jag kommer ifrån sjukdomen så kommer jag vara extra känslig gällande mat och kommer förmodligen inte klara av dieter som innehåller förbud mot vissa födoämnen efterso mdet lätt slår över till extremt då.

Äter visserligen inget annat kött än fisk så det kanske är diet.. hmm tja, det är jaginte ett dugg stressad av i alla fall det är ett val jag är nöjd och trygg med.

Jag tror att det ofta är i början av en ny kost som man kan bli stressad, när man hållt på i några månader och fått in sin rutin så går det på bara vanan. =)

Jag äter LCHF sedan 2 år tillbaka och känner mig bara nöjd över mitt kostval. Stress och ångest kommer dock som ett brev på posten när jag börjar fuska med sötsaker och sockerberoendet slår bakut. (Hade mycket ångest förr, på "normalkost" plus sockerberoende, men det är helt borta när jag äter LCHF)