Har skytt socker som pesten. Har haft mycket känslor kring socker. Idag ställer jag mig neutralt. Häller man i sig ett paket i månaden tror jag inte kroppen mår speciellt bra och jag tror det rent utav är skadligt för tarmarna, men jag använder hellre socker än andra sötningsmedel. Allra helst rårörssocker eller sirap, det vita sockret tycker inte jag är gott. 

Se på Nigella, hon den där kocken, hon ser så himla bra ut för sin ålder! Och kolla sedan på Gillian McKeith. Efter att jag såg den där jämförelsebilden så kom det upp som en blixt i huvudet. Gillian verkar så stressad över sin j*vla kost hela tiden. Är det verkligen normalt att vara så besatt? Äter man lite socker, tar några kakor ibland och känner att man njuter, då är det ju verkligen en stress-relief! Och det tror jag är nyttigare i längden än en ständig oro över att det är lite socker i maten… Sedan har vi ju Sofi Lindberg, se på henne. Hon hade bulimi i flera år. Sedan släppte hon den där kontrollen och började äta riktigt rejält och träna som satan, se på hennes kropp! Hon äter socker och snabbmat(och njuter av det!) och hon ser hur frisk och glad ut som helst idag!

Jag tycker inte om striden mot socker. Inte bra att äta i stora mängder, men ska man aldrig få njuta det minsta? Måste man alltid hitta nyttigare alternativ? Är det verkligen nödvändigt? Få lite energi av socker - gå ut och gå en timme! 2 flugor i en smäll på välmående! Så som det är med allt annat, kan man hantera det så gör det bara nytta! Stress är den största boven i mitt liv och jag har ägnat alltför mycket tid åt sk "hälsosam mat" som bara orsakat mer och mer stress, så jag tänker inte vara så j*vla noga hela tiden längre, orka!

Jag har bytt ut till stevia hemma för min sons skull. Själv äter jag inte så mycket, mer än i téet och då har jag nu stevia-tabletter (eller vad de kallas). Innan hade jag hermesetas. 

Men för övrigt tycker jag man ska använda strösocker. Ska man äta gott, så ska det vara riktigt! För det är inte meningen att man ska äta socker varje dag ändå. Det är ju lite festligt med bakat eller godis. (Har man därimot diabetes så är ju stevia perfekt!)

Vi har inte bakat så mycket så länge vi haft stevia strö. Provat göra chokladbollar - och tog hälften än vanligt recept för det ska vara 40 (eller 400?) ggr sötare. Men det vart så äckligt. Smakade inget sött alls, slängde bort de flesta och det har aldrig skett innan - min son är sockerberoende och slukar allt vanligen. 

Men i téet så blir de supersött, så det räcker med en tablett (innan tog jag två). Så gången efter vi gjorde chokladbollar så blötte jag upp sockret i kaffet först. Då kom den söta smaken till sin rätt.

Lagom är bäst!

Jag har jättelätt att bli sockerberoende, men hatar inte socker för det. Allt handlar om diciplin. Man kommer långt på rena produkter och egenlagad mat.

Jag har hoppat väldigt mycket fram och tillbaka i mina åsikter om socker. När det gäller raffinerat socker så är jag inte särskilt förtjust i det då allt nyttigt som någonsin funnits i samband med det har plockats bort och kvar är enbart tomma kolhydrater. Men jag skulle välja strösocker över sötningsmedel vilken dag som helst.

Däremot så blir jag nästan rädd när jag hör andras åsikter som framförs som fakta, vilket ofta innebär kolhydrater = socker = dåligt och då blir såklart även frukt inslängt i sockerkategorin.

Våra kroppar behöver socker då vårat bränsle är glukos, äter vi inte kolhydrater måste kroppen tillverka sockret själv. Däremot finns det såklart bra och dåliga sätt att äta socker på där tomma kolhydrater (godis, läsk osv.) är dåliga i stor mängd och där färska frukter och annat i sin naturliga form är bra.

Så jag är helt klart för socker, bara det följs åt av alla andra delar som gör hel mat, frukt i mitt fall.

Har tidigare tagit mig ur sockerberoenden några gånger och det var skönt när suget efter godis och kakor försvann, det där jobbiga suget som nästan alltid fanns i bakhuvudet även när man inte riktigt tänkte på det. Då var jag inne på "socker är farligt", nu har jag läst på ordentligt och äter minst 300g socker om dagen, allt från frukt. Har inga problem med blodsockret som jag hade innan, ingen sockerbaksmälla eller allt annat som fick mig att sluta med socker förut. Nu har jag ingen anledning att ens försöka hålla mig borta från det.

Sockerberoende har jag ingen åsikt om, men vad jag vet så existerar det inte "på papper".

Jag äter ganska lite kolhydrater generellt varvid även mängden sukros blir liten. Däremot så anser jag att sukros är specifikt något att undvika, just pga. dess fruktoshalt och brist på vitaminer och mineral. Nu har jag inte någon "fruktosfobi" men jag tycker att det finns bättre källor att få det från än sukros. Personligen väljer jag hellre sötningsmedel och skulle jag inte hållt igen på kolhydraterna så skulle jag troligtvis valt en aspartam- och maltodextrinblanding.

Dessutom är ju socker rätt "dåligt" för tänderna.

Jag skulle snarare vilja säga att socker hatar jag att älska. Socker är gott och onyttigt, därför hatar jag att tycka om det. Däremot blir jag illamående utav att äta för mycket socker, så jag tror inte jag får i mig så farligt mycket ändå. Äter endast godis, fikabröd och liknande på helgerna.

Jag har dessvärre sockerberoende.
Men har blivit bättre på det och begränsar.
Men tycker inte att man ska ta bort socker helt, utan begränsa :) Jag tänker inte göra det i alla fall, då jag inte ser någon mening med det.

Men vissa mår bättre utan socker helt.

Alltså..  Socker är  jättegott.

Jag kan låta bli socker precis när jag vill. Det är mest det att jag inte vill låta bli när jag är sugen ;) Vill helst låta bli det först efter att jag ätit..

Men i grundtanken anser jag att socker är det sämsta människan kommit på att stoppa i mat/godis. Det som finns naturligt i frukt och bär och till viss del honung ser jag inget fel i, men det här med godis, bakverk.. socker och vetemjöl skulle vi må bättre utan.